I likhet med en del andra ofrivilliga singlar funderar jag mer och mer på att det kanske ändå är bäst att leva ensam. Det har helt klart sina fördelar. Om alternativet är att dela vardagen med någon man inte kommer överens med är det väl till och med "bibliskt", för som det står: "Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna" (Ord. 21:19).
Men så läser jag om ny forskning kring ensamhet, och hela frågan får en annan vändning:
ENSAMHET LIKA FARLIG SOM RÖKNING
Publicerat: onsdag 28 juli kl 06:00
Dina medmänniskor håller dig vid liv - det räcker faktiskt att umgås med dem för att leva längre. I en brittisk studie har man undersökt hur mycket sociala kontakter betyder för den fysiska hälsan. Enligt forskarna underskattar vi ofta vikten av fungerande sociala kontakter, men de har en avgörande betydelse för livslängden. Att vara för enstörig är en hälsorisk helt jämförbar med att röka femton cigaretter om dagen eller att vara alkoholist, och att vara ensam är värre än att helt låta bli att motionera eller att vara överviktig, visar studien i PLoS Medicine.
(Källa: Sveriges Radio)
Hmm... säger Bergman och lägger pannan i djupa veck. Undrar hur många cigaretter om dagen en riktigt dålig relation motsvarar. Räcker det med trettio...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Om du tror att det är bäst att leva ensam, kommer det förmodligen att bli så. Tänk om: det vi vill kommer till oss, om vi verkligen vill. Fast då måste i verkligen vilja det, av hela vårt hjärta... kan kärleken kompromissa?
Kan en människa verkligen veta vad hon vill (och behöver), innerst inne? Ja, det är nog möjligt, men jag tror inte att det alltid är så lätt. Och framför allt kan det förändras i olika livssituationer. Om man till exempel nyligen HAR älskat kan det kännas som en kompromiss att försöka hitta ett nytt objekt för kärleken, bara för att man inte står ut med att leva ensam.
Det är ibland gott att få överlåta sitt liv och sin vilja till Någon högre upp...
Skicka en kommentar