Matematiken bakom ser ut så här: För två år sen bad jag om tio år till (jag hade ett anfall av trosvisshet just då). Det blev två år, vilket är 20% av det begärda. Vid ett annat tillfälle, när jag inte hade riktigt så stark tro, bad jag att vi skulle få fira jul åtminstone en gång till. Det blev två gånger, vilket är 200%. Tar man nu ett medelvärde på dessa bönesvar blir det: (20% + 200%) /2 = 110%
Häpp! :)
Men för att vara lite seriös, det finns verkligen anledning till tacksamhet. Prognosen för den svåra aplastiska anemi som mamma drabbades av var omkring ett halvår, men vi fick ytterligare nästan två år. Många sjukhusbesök blev det, för tankning av blodkroppar, men däremellan var livet inte så tokigt. Det blev ganska många goda dagar - och framför allt fick vi tid att säga och göra allt det där som man vill hinna med innan det är dags att knyta ihop säcken. Och att helt enkelt vänja sig vid tanken. Det var värt mycket.
Stort tack till alla er som ger blod, förresten! Utan er hade det inte gått lika bra. Då hade det ju behövts ett riktigt mirakel...


0 kommentarer:
Skicka en kommentar