Min ouppackade Mac (från 25/8)

För några veckor sen hamnade jag i ett litet tjafs om datorer. Mac vs PC. Jag hade just avslutat ännu en ombyggnad av min burk, och jag var hjärtligt trött på PC-världens krångel. Nu ligger det sedan två veckor en Mac Mini på byrån i min hall. Ouppackad. Jag har inte förmått mig att göra något med den, av en ganska speciell anledning...

Frågan är vad som blir värst: att ha den stående på skrivbordet som en ständig påminnelse om att det var när jag väntade på en försäljare inne på det stora varuhuset som jag fick höra mammas röst för sista gången - i ett telefonsamtal från sjukhuset som bröts innan jag hann få hennes nummer där. Eller att lämna tillbaka maskinen och inse att hela grejen varit förgäves.

Så här i efterhand hade jag gladeligen avstått från tusenlappen jag sparade genom att åka till stan och köpa dator just den dagen, och istället varit hemma så jag kunde prata ordentligt med mamma. Men jag visste ju inte då att det var så illa. Jag trodde vi skulle kunna prata nästa dag. Förmodligen trodde väl mamma det också eftersom hon inte gjorde något nytt försök att ringa. Men vi får inte alltid en dag till. Det kan vara bra att tänka på det ibland.